-

Det är okej att bryta ihop ibland, det är okej att lägga sig och skrika i sängen och få ur sig all ilska, de är okej att inte veta vad man ska göra eller vart man ska ta vägen och det är okej att må dåligt! Men ibland måste man tänka på vilka strider man vill ta, vill jag ligga och gråta i min säng för att någon skrivit något taskigt på ask eller vill jag ta bort den dåliga komentaren och läsa dom andra gulliga komentarerna och inse att jag faktiskt är älskad? Vi alla är älskade och speciella på våra egna vis, alla kan inte älska alla och alla ser inte det vissa andra ser! 

Jag är inte rätt människa att skriva en sån här text för jag är sån som 95% av gångerna väljer att ta åt mig och bryta ihop! Men dom gångerna jag väljer för att skit i de och faktiskt bara le åt att folk orkar lägga ner tid på att trycka ner mig, de måste ju bara betyda att jag är över dom?

Så ni har ett val i livet, se ljuset i den mörka tunneln och blicka framåt eller kolla bakåt hela tiden och ställer frågorna "varför?" " Varför jag?" Jag ställer frågorna till mig själv hela tiden, men mår jag bra utav de? Mår jag bra av att tänka på vad som skulle kunna ha hänt om jag gjorde så eller om jag gjorde Si ? Nej det gör jag verkligen inte! Jag jobbar varje dag att komma ur min bubbla och bli den starka Sanna jag vet att jag kan vara, de går sagta men jag vet att jag en dag kommer komma ur bubblan och gud va stolt jag kommer vara över mig själv den dagen!

Man blir en helt annan människa när man försöker jobba sig upp igen, man blir nästan elak och säger saker man inte menar och man förlorar vänner har jag märkt.. Men om dom väljer att lämna mig ist för att hjälpa mig så var dom tydligen inte så äkta som jag trodde!