Sån här lång text utan någon speciell mening.
En sak jag har tänkt på är varför jag alltid lyckas skjuta undan människor som jag egentligen vill komma nära, varför jag stänger av mina känslor så fort någon försöker visa sina känslor för mig eller varför jag alltid drar mig undan när de börjar bli för seriöst. Nu pratar jag så klart om killar, med mina vänner har jag hur lätt som helst att öppna mig och pratar om känslor men så fort jag ska prata känslor men en kille så är det någonting i min kropp som skriker " nej sanna stäng dina känslor inne, du kommer endå bli sårad i slutändan" det är så otroligt frustrerande att höra den rösten inom mig varje gång. Jag vill känna kärlek, jag vill känna den där pirrande känslan och känna att det finns en kille där ute som verkligen vill ha mig. Men så länge jag hör den där rösten inom så kommer jag aldrig att släppa in någon i mitt liv.
Min syster har köpt en bok som handlar om precis det här, hur man ska göra för att inte stänga av så fort en kille vill komma nära och hur man ska göra för att få bort den där rösten inom oss, jag har precis börjat läsa den så hoppas den kan hjälpa mig ut ur den här bubblan!