-

Jag vet ärligt talat inte vad det är med mig längre, jag är inte den jag brukade vara. När folk pratar skit om mig (de händer inte ofta vad jag vet) så tar jag inte åt mig för mina vänner har lärt mig att tro på mig själv och dom har fått mig att inse att jag är bra som jag är. Jag mådde bättre än någonsin och för första gången på jätte länge så var jag stolt för den jag var. Men sen träffade jag dig..och du vände min värld upp och ner, allting började jätte bra du fick mig att må jätte bra och jag har nog aldrig mått bättre, men sen hände de som inte fick hända jag föll för dig.. jag föll för dina ord och dina blickar. Jag trodde verkligen att du gillade mig efter allt du sagt till mig. Vi började skriva mer och mer och dina ord blev bara gulligare och gulligare och dina blickar gjorde mig knä svag, men det är inte så längre, du skriver aldrig, du svarar inte när jag skriver,du tittar inte på mig i skolan och du undviker att se mig i ögonen. Jag förstår verkligen inte,gjorde jag någonting fel? vare nånting jag sa? Jag har läst igenom våra konversationer minst 10 gånger och letat efter något som jag kan ha skrivit som sårade dig, men jag hittar ingenting. Att allt kan förändras så fort bara på knappt en vecka..
Jag kan inte koncentrera mig i skolan längre, jag kan inte ta de lugnt hemma för allt jag tänker på är vad de va som gick fel. Jag försöker att glömma dig och gå vidare för det är de alla verkar vela att jag ska göra,alla förutom jag..jag vill ha dig de bara är så jag kan inte glömma dig de är helt omöjligt för allt jag gör påminer mig om dig! det är fan helt jävla sjukt! ååååååhhhh just nu önskar jag att jag kunde styra känslor!

så det är de där som snurrar runt i mitt huvud och förklaring till att jag ibland är på dåligt humör och ingen ork till att blogga. stort♥ på er som orkade läsa allt.